Sedan ett antal år vet vi att hundar har en makalös förmåga att lära sig talade ord. Den berömda border collien Chaser har ett dokumenterat ordförråd på över 1000 namn på olika föremål och andra studier har visat att hundar kan lära sig betydelsen av ett nytt ord efter att bara ha hört det en enda gång. Nyligen berättade jag på denna blogg om ny forskning som visat att hundar också är känsliga för specifikt emotionellt innehåll i sättet orden uttalas på - de lyssnar alltså inte bara på vad vi säger utan också hur. Nu visar en helt ny forskningsrapport att de här förmågorna - ordförståelse och tonfallsförståelse - bygger på en specialisering av hundhjärnan som påminner starkt om den vi själva har. Försöket gick till så att hundar exponerades för olika sorters ljud som spelades upp från två olika högtalare, inställda så att ljudet nådde båda öronen samtidigt och med samma styrka. Sedan registrerade man åt vilket håll hundarna vred sitt huvud. Eftersom båda öronen uppfattade exakt samma ljud beror skillnaderna i vridning på hur hjärnan bearbetar ljuden. Det visade sig att när man spelade upp bekanta ord på det språk som talas i hundens hemland vred de huvudet främst åt höger, vilket visar att det är vänster hjärnhalva som bearbetar signalerna (hörselnerverna korsas på sin väg till hjärnan). När ljuden i stället bestod av ord som hundarna inte förstod, men där man hade bearbetat dem så att de hade ett emotionellt innehåll (de hade tydliga tonfall), vreds huvudet åt vänster, dvs höger hjärnhalva dominerade. Forskarna drar slutsatsen att hundar under domesticeringen utvecklat specialiserade hjärndelar för att hantera ordförståelse och emotionellt innehåll i människors tal. Intressant nog är specialiseringen väldigt lik den vi ser hos oss själva - även vi behandlar ordens lexikaliska innehåll med vänster hjärnhalva. Experimentet visar att hundars språkförmåga har djupa biologiska rötter, utvecklade under tusentals år av samliv med människor, och ger intressanta uppslag för hur vårt egen språkförmåga kan ha uppstått och utvecklats.
Ratcliffe, V. F., & Reby, D. (2014). Orienting Asymmetries in Dogs’ Responses to Different Communicatory Components of Human Speech. Curbio, 1–6. doi:10.1016/j.cub.2014.10.030